Recensioner av Lilla stjärna
"Jag menar vidare att John Ajvide Lindqvist aldrig tidigare så mästerligt balanserat på den tunna, tunna linan mellan kärlek och fasa....redan i den ödesmättade allsångsprofetian, står klart att Ajvide aldrig skrivit bättre. Inte för att han någonsin varit en undermålig stilist, men den tendens mot det mer stilistiskt genomtänkta som enligt min mening började med ”Pappersväggars” i särklass bästa novell ”Gräns” och sedan fick ytterligare näring i ”Människohamn” har nu utvecklats ytterligare till något riktigt, riktigt vackert...Och ingen skriver om utsatthet och ensamhet som John Ajvide Lindqvist. Ingen. När de två ensamma T(h)eresorna träffas och något som kan liknas vid kärlek uppstår är det fruktansvärt vackert. Just så: fruktansvärt och vackert.... Sveriges bästa skildrare av utanförskap och kärlek i ordets mest oortodoxa bemärkelse råkar också vara skräckförfattare. Ingen borde väl vid det här laget bli förvånad…? Helena, Bokhora
"Han är först och främst en berättare och en av våra bästa, vilket nya romanen "Lilla stjärna" understryker. Hans starkaste roman sedan den mästerliga debuten, "Låt den rätte komma in"....Han har en enastående förmåga att med schvung, precision och engagemang förankra berättelsen i det provinsiellt konkreta och obönhörligt realistiska, och kryddar anrättningen med utsökt ironisk lätthet. Och tillbakahållen vrede. Kort sagt: där finns en genuin röst. Som vill – och kan – berätta en historia. Ibland tänker jag att John Ajvide Lindqvist är en allt för stor, självklar berättare för lilla Sverige. Sedan, vilken lyx det är att kunna läsa honom i original. Örjan Abrahamsson, Kristianstadsbladet
"'Lilla stjärna' är självklart en mycket sorglig bok. Men den är också fantastiskt lustfylld läsning. Vilket drag! John Ajvide Lindkvist berättargeni motsvarar Theres musikgeni. Det bär sanslöst iväg. Utan att personer och miljöer förbises.... Stephen Kings americana blir Ajvide Lindqvist sverigeiana. Rysare dubbelt upp. Med en författarröst som spräcker glas. Bodil Juggas, Arbetarbladet
"John Ajvide Lindqvist leverar med Lilla stjärna en roman som är helt i klass med debuten – den lysande Låt den rätte komma in. Ja, den är faktiskt snäppet vassare eftersom han nu släpper taget om det övernaturliga och helt förlitar sig på sin förmåga att begränsa sig till verklighetens ramar. John Ajvide Lindqvist tar ett steg bort från skräckgenren och är bättre än någonsin." Carl Johan Engvall, Ystads Allehanda
"John Ajvide Lindqvist förmår som ingen annan svensk författare röra sig alldeles självklart mellan yttersta vardaglighet och satanisk skräck. I sin nya roman Lilla stjärna excellerar han i detta. Dessutom tillför han en knivsudd häftig sorg över förspillda liv under stjärnor som stirrar och håller käft. Inger Dahlman, Nya Wermlands-tidningen
"Ajvides förmåga att hitta den här tonen som får verkligheten att börja klinga gör honom till en sällsynt träffsäker Sverigeskildrare. Han beskriver freaksen, de misslyckade och mobbade, sympatiska losers som bokens Jerry, men genom dem fångar han in så mycket mer att bilden blir fullständig. Outtalade stämningar, miljöer, det solkigt svenska. Deckarförfattare kunde döda för förmågan att lägga in den sortens samhällsskildring i bakgrunden. När han gjorde skräck till en självklar del av den svenska litteraturen (ingen liten bedrift med tanke på förlagens stelhet) gjorde han det inte genom att importera ett stycke amerikansk gotik och släppa ner det i svensk miljö; man känner alltid att hans gestalter kommer härifrån, som om de hade vuxit upp ur marken. Lilla stjärna hör till det starkaste och jämnaste Ajvide har skrivit. Den håller hela vägen fram till slutets meningslösa våld." Håkan LIndgren UNT
"Vackert, vemodigt och väldigt bra. Och otäckt!" Jonas Brefäldt, VF
"Ja, som ni förstår, är sorgen även i denna roman av kanske Sveriges bästa författare allestädes närvarande." Katarina Gregersdotter, Västerbottens Folkblad
"Lilla stjärna är lika självklar som Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in. Jämte skräcken och spänningen finns här det som är författarens främsta styrka: skildringen av människor som redan i unga år tvingas förstå innebörden av ett brustet hjärta och en sargad själ. ... När poesins skuggsidor möter schlagerns glada toner uppstår knappast ljuv musik, men väl en mycket mörk, mycket stark och mitt i all död mycket levande berättelse om utanförskap och de destruktiva krafter som släpps lösa när kärleken är satt på undantag. John Ajvide Lindqvist fortsätter att övertyga." Smålands-Posten